You once were a ve-gone, but now you will be gone.
May 2012
I suppose this used to happen quite often
- James: Lily?
- Lily: Mmmm
- James: I may have wrapped Harry in my invisibility cloak for his nap...and now I can't find him.
- Lily:
- James:
- Lily:
- James:
- Lily:
- James: ...but I swear, the last time I saw him he was somewhere in the room.
vill bara säga tusen tack! idag så gick jag fram och pratade med henne, och bjöd henne på fika i kafaterian. vi pratade om det mesta och nu har jag hennes nummer och vi ska på bio på lördag! är så himla glad, tack tack tack och åter igen tack för hjälpen och råden fina du
Seriously? Fan vad bra! Så lite så, om jag ens gjorde något! Tack för att du frågade mig om råd, I suppose. Det var ju ganska fint det med!
“I will remember your small room, the feel of you, the light in the window, your records, your books, our morning coffee, our noons, our nights, our bodies spilled together, sleeping, the tiny flowing currents, immediate and forever, your leg my leg, your arm my arm, your smile and the warmth of you who made me laugh again.”
—Charles Bukowski (via mermaidsongs)
